Nu talas det om vinstbegränsning för företag som producerar välfärdstjänster. Ilmar Reepalu föreslår nu att företagen, de privata leverantörerna, inte ska få behålla mer än 8 procent i vinst!
Det är ett tänkande som i mina ögon andas fondsocialism!
Så här fungerar det enkelt uttryckt i praktiken: Kommunen tecknar ett avtal med en leverantör av t.ex. hemtjänst. Avtalet anger vad som ska göras och med vilken kvalitet. Pengen är exakt densamma för kommunal som för privat utförd hemtjänst.
Ponera att vårdföretaget kommer på ett effektivt sätt att organisera vården och kan leverera samma mängd vård som tidigare med samma kvalitet, eller högre, till samma pris. Samtidigt som man också får pengar över. Dessa pengar som blir över får företaget idag behålla. Kommunen har ju inte förlorat något. Vi har fått det vi beställde med rätt eller t.o.m. högre kvalitet. På vilket sätt är detta ett problem? Här får nog vänstern faktiskt vara så snälla att förklara sig.
Om en kommunal verksamhet (låt oss som exempel uppehålla oss vid den del av hemtjänsten som driftas av kommunen) under flera år går med underskott och tappar brukare är det ingen från oppositionen som ens ifrågasätter detta, utan istället accepterar man ett sämre ekonomiskt resultat, rent av minusresultat, inom den kommunala hemtjänsten. Man pläderar ideligen om att mer pengar ska allokeras till verksamheten. Det verkar inte finnas någon hejd på hur långt ineffektivt nyttjande av resurser ska få gå så länge de ideologiska bevekelsegrunderna får sitt.
Österåker ligger redan idag, jämfört med oss jämförbara kommuner, på en högre nivå i peng till hemtjänsten. Pengen till kommunala såväl som privata utförare är exakt densamma! Skulle skattekollektivet – av ideologiska skäl – tvingas hålla den kommunala verksamheten under armarna måste motsvarande resurser tillskjutas de privata. Vilket i så fall skulle spä på deras vinst. Något som man i grunden är mot.
Hur man än vrider sig för att i tanken försöka möta vänsterns resonemang så är rumpan alltid bak.
Varför ifrågasätter ingen från vänsteroppositionen att nöjdheten bland brukarna/hemtjänsttagarna/kunderna är högre inom den privata hemtjänsten än den kommunala? Varför ställer inte oppositionen samma krav på de två olika verksamheterna?
Det enkla svaret synes vara en ovilja till valfrihet, att all hemtjänst ska vara kommunal. S i Österåker har dessutom varit emot LOV:en, Lagen om valfrihet sedan vi införde den i Österåker. Det säger väl något?
Man kan lätt få intrycket om man lyssnar på vänstern att brukarna får sämre kvalitet inom en privat hemtjänst jämfört med en kommunal. Fakta visar dock att så inte är fallet – det visar tvärtom – en högre kundnöjdhet!
Ta gärna del av Svenskt Näringslivs rapport:
Tänkvärt: