Den senaste tiden har det  landat en mängd frågor, mail och funderingar på mitt bord om barn i behov av särskilt stöd. Nästan som på given signal. Nu har jag dels tvingats men också av stort intresse att bli insatt i den enormt svåra problematiken och inte minst den upplevda frustrationen hos föräldrar som känner sig maktlösa inför frågan om deras barn ska få den hjälp just de behöver. För mig är det naturligtvisd en självklarhet! Vår uppgift är att se till att ALLA barn som är i behov av särskilt stöd ska få sina behov tillgodosedda. Jag har hört mig för och i vår kommun lägger vi stora resurser och  energi på dessa frågor. Men det upplevs i alla fall inte som tillräckligt. Hela budgeten för Enheter för särskilt stöd är lika stor som för vår socialförvaltning. Det är något som är fel. Att i detta läge lägga ner mer resurser förefaller som om man bidrar till att vi fortsätter att jobba fel.
Målet är för min del att man runt i Stockholms län ska kunna säga: Österåker ja, de ligger verkligen i spets för arbetet med barn i behov av särskilt stöd.  Problemet är oftatast att det blir på bekostnad av annan verksamhet. Men det behöver det inte vara, om barn i behov av särskilt stöd får det stöd de har behov av får också elever som har lättare att lära det stöd de behöver. Visst detta kostar och det är mycket svårt att ”räkna hem” den ”vinst” man gör på förebyggande arbete. Men en klar vinst det är det inte tu tal om annat.